Klickade på massa saker på facebook och insåg hur involverade mina syskon var med Simon, speciellt ett av dom. Han syntes nästan på varenda bild man såg på Simon. Jag kanske verkar lite för inträngande. Men så som jag ser mina syskon, är en bra bit mycket värre än vad jag har det. Vi förberedde oss för det som skulle hända pappa, dem mer än mig. Men deras väns död smällde dem rakt i ansiktet. Det kom oväntat, inga signaler, inga kvarlämnor. När dem kom hem efter vistelsen i sjukhuset såg man hur bleka, tårögda och förkrossade de var. Nu är det dags för mig att ställa upp dubbelt, så som dom gjort för mig. Jag antar att de är rädda precis som mig, att vi ska sluta på samma vis. Att vi kommer bli som honom, men de stänger ut allt genom att uppträda på ett otroligt konstigt sätt. De tror att jag inte märker, men jag kan säga detta : Det var mina syskon som lärde mig gå och skydda mig, jag tror jag känner dem tillräckligt väl för att veta hur de agerar..