Under lakanet ligger han där sovandes och oskyldig. Han ligger där och andas djupt och när du kurar in dig mellan hans armar försiktigt, vaknar han och tittar på dig med ett leende på sina läppar. Ger dig en puss och håller dig hårt och tätt intill sig, och blundar inte förens du somnat in. Morgonen där på vaknar ni på varsinn sida, rygg mot rygg. Ni vänder er om och ler åt det, men ändå tänker ni båda, är det så det ska vara? Ni struntar i era tankar och ligger och beskådar varandra. Nej, det är vi, tänker ni då och korsar era fingar mellan varandras. Han lyfter täcket som fallit ner och drar det över era kroppar, hela vägen upp till att ni ligger under täcket. Ni inte ser mer än dragen av den mottsattas kropp. Han kommer sakta närmare dig och viskar att han drömt om dig inatt. Att du var klädd i en vacker brudklänning, och att det var han som fick äran att bli din, sedan skriker han från djupet av sina lungor att han älskar dig, och aldrig släpper taget om dig. Det enda du kan göra är att gråta av lycka och slänga dig i hans famn. Han tar emot dig med ett leende, och viskar sedan i ditt öra något som får dina tårar att upphöra och leendet att försvinna. Du svarar inte på flera minuter, men han har samma glädje och rus i kroppen. Men han blir misstänksam nu när det gått ett bra tag. Han säger att han förstår att han inte är tillräckligt bra för dig och går sedan hjärtekrossad in till badrummet. Du går efter honom och till ditt försvar säger du att ni fortfarande bara är sjutton, en äktenskap kan påbyggas när ni blir äldre.
Accepterar han det eller blir det du som i slutändan får sitt hjärta krossat?