Andreas och jag fortsatte på ett bra spår när vi insett att vi tyckt om varann. Vi var ifrån varann ett tag då han åkte till Lysekil och vi insåg att det inte gick att vara utan varann. Smsen blev längre dagarna gick söligare allt var dystert. Men när han väl kommit hem besökte han mig på kvällen den sjunde augusti. Han var vid mig ett bra tag och jag ville inte släppa taget men vi var tvungna. Vi hade pratat om en förhållande väldigt mycket när han var borta eftersom vi båda ville, men tyckte att de skulle bli bättre om vi var med varann när vi startade ett. Vi var uppe väldigt länge den kvällen han kom hem med och pratade om massa saker. Vi lade oss väldigt sent.

Dagen där på har jag inget minne av vad jag gjort under dagen förens kvällen. Jag mötte Andreas vid sextiden och vi gick till en grässlätt där det fanns ett ställe att sitta vid för sig själva. Vi var där länge och pratade om massor och skrattade av oss mycket, vi saknade bara varann. Efter någon timme av massa prat, blev det lite tyst och bara lite kramandes och pussandes då frågan helt plötsligt brast ur Andreas. Han var illröd efter väntan på svar.

Åttonde augusti tvåtusensju tjugo över åtta, blev det han och jag så vitt som minnet når.