En Hasna förr bestod av glädje och som personlighet var hon alltid glad nummer ett. Nu är det mörka moln över henne och hon försöker finna dessa stunder som gör henne glad. Hon är svag, mesig. För instängd. Vill släppa sig fri men det finns inget att säga. Mina tårar pratar istället. Så nu ska jag fortsätta "prata". Vi ses imorn förmodligen.. Gör för ont att skriva.