2/8 - 2002 ca 04:30 försvann min morfar till en bättre plats. Jag saknar honom så himla mycket ibland att det svider. Trots att han var sjuk, och hade svårt att röra sig, var han alltid positiv. Han lärde oss barnbarn mycket under sina år. Han pratade alltid vänligt med oss och hade alltid en liten haribo påse i fickan som han muntrade upp oss med. Jag har alltid bott nära mina morföraldrar eftersom de bodde i Sätra först, fast huset brann upp och alla minnen försvann men de klarade sig, sedan Skärholmen. Så jag hälsade på dem ofta, men innan han försvann hade jag inte sett honom på två veckor eftersom han låg i sjukhuset. Jag fick beskedet i vår familj, för det var en tidig morgon och alla andra sov. Jag släppte telefonen och ringde min mamma som var på jobbet direkt, hon grät, jag grät med försökte muntra upp henne. Vi for fort hem till min mormor och så fort vi steg in innanför huset förstördes både jag och min mamma.. vi grät i timmar. Hennes pappa var borta

Vila i frid morfar Abdullatif Jouda!<3