Hej på er. Jag har varit hemma sedan söndags och varit sjuk, jag har halsfluss. Under alla långa timmar har jag tänkt på hur allt kommer bli. Hur jag kommer orka, hur jag ska klara mig. Om jag kommer försvinna från denna värld, från alla problem. Jag har tänkt på om saker och ting kommer bli bättre, eller om de gör mig mer deprimerad. Jag vet inte hur länge till jag klarar alla förändringar och förluster, när jag skriver förluster menar jag inte bara folk som dött utan även dom som ändrats, och dom som stött bort en. Jag vill ge upp men varför gör jag inte det? Varför kämpar jag vidare? Det finns faktist vissa som ger en hoppet, men i grund och botten så är det jag som har för svårt att öppna upp mig. Jag har stängt in så himla mycket saker som ingen vet om, men jag vill inte påverka någon annan genom att säga något.