Dagarna gick sakta förbi och jag kom hem till Stockholm igen. Jag träffade honom men det kändes konstigt, inte som innan, för jag visste att han hade känslor för mig. Vi fortsatte våra dagar blygsamt och i låg profil. Ingen visste om det vi gjorde. Vi var med varann från att vi vaknade tills jag var tvungen att gå hem. När hans föräldrar kommit hem smet jag ut om kvällarna för jag skämdes. Så vissa dagar satt vi ute och myste och tittade på solnedgången. Några dagar efter att jag kommit hem gick jag hem till honom och umgicks. Timmarna gick och låg pussandes på varann, jag tvärstoppade det i ett par sekunder och sa ; Vet du vad Andreas? Jag tror jag börjar gilla dig.. Skit mycket. Han log så himla brett och kramade tarmarna ur mig. Jag var glad att jag äntligen sa det. Nu var vi inte vänner längre, nu var vi påväg mot ett annat håll.