Fortsättning..

Trots att jag och Andreas höll på, trots att jag fick som jag ville, så var jag aldrig nöjd. Jag ville bara mer, och det gjorde att jag intalade mig själv om att jag inte gillade honom, utan det var bara mer som en kärleksaffär. Jag ville träffa honom igen. Han med.

 Vi sågs ute nästa dag och hälsade som om vi aldrig hade rört vid varandras kroppar, gick bredvid varann som om vi nyss hade träffats. Vädret var stekhett och solen sken starkt över oss båda, han bar shorts och tshirt, jag bar nya inhandlade kläder som han dyrkade. Vi promenerade längs den smala stigen till Sätra badet, precis som vi gjort många gånger innan. Men detta var annorlunda, spänningen var annorlunda. Han var annorlunda, den blyga pojken bjöd på sig själv mer än vanligt och hade ett brett leende hela tiden. Jag var nog mest chockad, dock väldigt glad.

Vi ville pröva på något nytt, något lockande. Vi klättrade upp för ett berg och hamnade på toppen av Sätra badet där bara jag och han var, ingen annan. Ingen av oss visste hur vi skulle tala till varann men vi var trots allt bra vänner innan så jag startade en vardaglig konversation om hans gånga flickvänner, och såna som gjorde allt för att få honom. Han bad mig bara att vara tyst så kysste han mig. Boom, pang, där försvann alla mina ord och tankar, och den pirrande känslan var tillbaka. Det kändes skönt, allt flöt på. Vi satt på det hårda berget i ett par timmar och när det närmade sig middagstid drog vi oss hemåt. Vi båda var osäkra på var avskedspussen skulle vara, så på kinden fick det bli. Efter mötet satt jag och tänkte på massa olika saker vad gäller honom och mig. Vi skulle inte ses på dagar. Vi kunde dock inte vänta så länge, han kom till mitt fönster vid midnatt, det säger väl sitt?