Rödsprängd
Det växlar, men viljan att göra samma sak som jag gjort för dig är inte en möjlighet för dig va? TACK.
Ni vet relationer. Då det är två som funkar som en. Där alla ord ur den andre får dig att smälta, härda, och bli helt svag i knäna? En vacker känsla. Tro om en fortsättning, ett liv tillsammans får en att rysa. För allt är planerat i dina vyer, det är perfekt i dina tankar. Allt ska bara vara, positivt, positivt, positivt! Inget dåligt, ingen som kommer mellan eller förstör, bara glatt.
ALLA relationer innehåller småbråk, inom vilket ämne som helst. Man kan inte vara envis och säga att bara man själv har rätt, trots att det händer ofta. Man måste ge och ta, annars blir det som en tävling. Vill man tävla? Vill du vara den perfekta, trots att du säger att han/hon är det? Vill du ha rätt inom allt? Vill du vara den dominanta, och att den andre ska vara undergiven? Jag tvivlar stort på det. Tänk till lite innan du vet att du startar en fejd mellan er, tänk på allt bra som ni vart genom, och allt som han/hon hjälpt dig med.
Jag ska tala öppet om mitt och Andreas problem, jag vill det.
För ett tag sen var jag med en bra kompis som jag nu kännt i tre år, enligt Andreas varje helg, och inte med honom. Jag tog till mig det, minskade på det. Sedan lät jag allt dö ut.
Andreas har en vän som han citerar väldigt ofta. Han vet att jag stör mig på det sättet som han beter sig, och har under lång tid tjatat på att han ska sluta. Vi kan ta ett exempel ; om jag härmar det Jessica Simpson säger, är jag mig själv då? Jag personligen tycker inte det. Jag vill inte att han ska hålla på så, det skär mig i öronen. Hans sätt har förändrats och det tar sitt slag på vår relation. Jag undrar om det är fel av mig att be honom vara sig själv. Mitt livs största misstag var att göra honom och hans vän bekanta med varann, så allt är egentligen mitt fel..
Ni vet relationer. Då det är två som funkar som en. Där alla ord ur den andre får dig att smälta, härda, och bli helt svag i knäna? En vacker känsla. Tro om en fortsättning, ett liv tillsammans får en att rysa. För allt är planerat i dina vyer, det är perfekt i dina tankar. Allt ska bara vara, positivt, positivt, positivt! Inget dåligt, ingen som kommer mellan eller förstör, bara glatt.
ALLA relationer innehåller småbråk, inom vilket ämne som helst. Man kan inte vara envis och säga att bara man själv har rätt, trots att det händer ofta. Man måste ge och ta, annars blir det som en tävling. Vill man tävla? Vill du vara den perfekta, trots att du säger att han/hon är det? Vill du ha rätt inom allt? Vill du vara den dominanta, och att den andre ska vara undergiven? Jag tvivlar stort på det. Tänk till lite innan du vet att du startar en fejd mellan er, tänk på allt bra som ni vart genom, och allt som han/hon hjälpt dig med.
Jag ska tala öppet om mitt och Andreas problem, jag vill det.
För ett tag sen var jag med en bra kompis som jag nu kännt i tre år, enligt Andreas varje helg, och inte med honom. Jag tog till mig det, minskade på det. Sedan lät jag allt dö ut.
Andreas har en vän som han citerar väldigt ofta. Han vet att jag stör mig på det sättet som han beter sig, och har under lång tid tjatat på att han ska sluta. Vi kan ta ett exempel ; om jag härmar det Jessica Simpson säger, är jag mig själv då? Jag personligen tycker inte det. Jag vill inte att han ska hålla på så, det skär mig i öronen. Hans sätt har förändrats och det tar sitt slag på vår relation. Jag undrar om det är fel av mig att be honom vara sig själv. Mitt livs största misstag var att göra honom och hans vän bekanta med varann, så allt är egentligen mitt fel..
Kommentarer
määär'
det kan vara vad som helst men absolut inte ditt fel.
you know im always here 4ya<3
H
Naaaaaaw min lilla drog, kom hit så jag kan tugga sönder din rumpa! Desamma föresten:)<3
Trackback
