Två män miste sitt liv under en månad. Som står familjen nära. Min egna pappa Nabil  och en av mina syskons närmaste vän Simon U. Min pappa led av cancer, hur länge vet jag inte men prognosen av läkarna fick vi veta under januari månad. Simon led av deprissioner. Den jag tycker synd om är min bror. Han miste både sin far och sin närmsta vän på en och samma månad, han såg sin far till sista andetaget och såg sin vän livlös. Pappa hade aldrig någonsin förväntat sig att dö så tidigt, han hade så många visioner, så mycket kvar att göra och dela med sig. Han frågade mig var vi skulle fira nyår och vart vi skulle resa under sommaren. Han hade saker på gång, men som han aldrig hann klargöra för att smärtan invärtes fick alla hans krafter att försvinna. Simon var ung och hade livet framför sig, men valde att inte se det. Han var den artigaste av sina vänner, och nog den vänligaste. Han hade problem med familjen, pengar och sitt brustna hjärta, dessutom ett hjärtproblem. Vad som fick honom att lämna livet kommer alltid stå oklart, men han var för ung. Han insåg inte att efter varje regnskur kommer solkenet, även om det tar ett tag. Det vi hade gemensamt var att han också mist sin pappa i min ålder, och under begravningen kramade han, gav mig sitt nummer och sa att han skulle finnas där för mig. Men min pappa var 62 år och kämpade för att leva, Simon var 21 och  gav upp sin vilja..

Jag antar väl att de vänligaste och mest godhjärtade dör först

NabilA 1946/07/01 - 2008/10/26 - SimonU 1987/02/23 - 2008/11/29