Hejsan. Jag försöker verkligen bygga på igen. Igår klarade jag av att gå till skolan, slutade innan 11 sedan drog jag och Emilia till Zkills där Martin, Eddie och Dennis var. Emilia nördade sig med dem ett tag sen drog vi ock käkade. Sen tillbaka en stund igen, sen åkte vi till stan. Vi skulle hjälpa Dennis hitta ett par skor men massa roligt hände på vägen, jag kanske nämner det i ett eget litet inlägg. Jag lämnade dem vid tre då jag skulle dra till bibi (mormor för er som inte vet), och där skulle familjen äta mat i pappas namn 7 dagar efter begravningen. Efter att vi gjort det kom liten del av släkten dit och alla satte igång och pratade. Efter att jag hört av deras tjat ett tag drog jag vid sex tiden. Jag hann vara hemma i ofattbart kort tid sedan drog jag ut och mötte Bejna, Sibel och Rita. Vi tog igen en massa, snackade, mobbade Bejna och hade kul, det slutade med att vi satt i gården och hade relationssnack med Xenia.

Denna dag gick skoldagen ganska segt men jag ska inte klaga. På de flesta lektionerna satt jag och kladdade en massa men lärarna sade inte till mig av någon kostig anledning, de kanske vet något? Jag har i alla fall inte talat om det för någon, inte ens för klassen. Efter skolan var jag hemma med familjen och åt middag och pratade lite allmänt. När klockan närmade sig sju mötte jag upp Andreas som jag nästan inte träffat på 2 veckor. Det kändes skönt och tryggt, men ändå lyckades jag bryta ihop i hans famn..

Jag kom hem runt halv elva och har sen dess funderat på hur svag jag måste vara. Nästan varje kväll går det åt tårar, och dagligen när jag bara har en flashback så rinner en tår ner. Men skrattet jag skrattar kommer från hjärtat, det känns skönt att kunna ha lite kul även om det känns att hjärtat är kapat itu. Trots det är det något inom mig som vill ut, det känns som ett tryck som jag håller tillbaka. Jag ska fortsätta hålla tillbaka det, för jag förmodar att det trycket är för stort för mig att hantera.

Ska ta och sova nu, godnatt på er<3