När jag kom hem satte jag mig vid datan. Jag kollade på bilder och fick upp på båda mina syskons studenter. Ni anar inte hur brett leende pappa hade på dom bilderna. Jag andades genast tyngre och grät så det skrek om det. Jag vill inte fatta att han inte kommer vara där när jag tar studenten. Jag vill inte ta studenten utan honom. Det är nog det som svider mest. Han kommer inte vara med om det.