Hej. Skoldagen gick jättebra och likså mötet, vi har inte bestämt när jag ska börja men jag vill det snarast. Åkte hem efter det och var med familjen, vid sju åkte jag mamma och morbror för att handla. Kände mig illa till mods. Är så ovan att handla utan pappa, fick bita ihop riktigt hårt, för jag ville bara sitta mot ett hörn och gråta livet ur mig. Jag förstår inte hur känslig jag blivit.. Vet inte om jag ska hålla tillbaka allt, eller om jag ska gråta tills kroppen skriker efter vätska. Jag saknar pappa.. Vill aldrig, och kommer aldrig att inse att min pappa inte längre inte finns, men jag kommer leva med det. Vare sig jag vill det eller inte. Men en sak har jag lärt mig av allt detta. Man lär sig uppskatta andra saker mer, och lär sig att inte bry sig om de små detaljerna, Rim lärde mig det och det är så himla sant. Imorgon ska familjen och farbror åka och äta inne i stan och bara lägga all börda åt sidan för stunden. Sist jag var på resturang med familjen då firade mamma och pappa 22 år i giftermål. Ska inte börja plåga mig själv, men bara genom att uttrycka mig här, så har jag lyckats släppa en del tårar. Det är bara en bråkdel kan jag lova. Vi ses.