Confessions.

Min pappa har cancer, i urinvägen och i lungorna. Han har dock aldrig rökt eller druckit. Jag fick reda på det i Januari månad och har sett honom gå genom mycket. Han har alltid varit igång och på språng, och att se honom helt förstörd, förstör familjen också. För drygt en månad sedan började pappa må dåligt hela tiden. Han var stel i kroppen och kved hela tiden. Förra veckan, i tisdags ringde mamma hit ambulansen för att pappa mådde så dåligt, men som tur var så var jag hemma och kunde ta hand om honom tills att ambulansen kom. Han skrevs ut ur sjukhuset på torsdagen samma vecka.

Sedan började det hemskaste..

Under fem dagar sov inte min pappa någonting, han satt på sin fåtölj och man hörde hur han bad om nåd, hur han inte orkade. Och han hade fallit för att han blivit så stel. I tisdags morgon tog min mamma tag i saken och ringde ett vårdhem som han skulle få ligga och bli omhändertagen i. Jag har besökt honom varenda dag sedan han började ligga där. Men idag kom ett samtal, min bror ringde och frågade var jag var. Sedan att han skulle hämta mig. Jag frågade varför. Då svarade han : Det kan vara sista gången du ser pappa, inom ett par timmar. Chock. Jag gick gråtandes med Andreas för att möta min kusin som skulle hämta mig. När jag mötte honom frågade jag vad som pågick och han berättade lugnt för mig. När jag anlände tittade jag inte på någon utan bara gick mot pappas rum. Jag gick fram till honom satte mig på en stol, tog hans hand och sa : Jag är här nu pappa, allt kommer bli okej. Jag har tänkt på allt vi pratat om igår och kommit fram till.. Han var medvetslös. Det enda som funkade var hans hörsel. Jag satt med honom hela tiden. Jag höll om hans hand, pratade med honom och fick lite respons genom att han track i min hand. Jag lämnade honom inte ur sikte hur mycket än släkten tjatade på att jag var tvungen att äta. Efter ett par timmar vaknade han. Mirakel. Jag blev hur lättad som helst som många andra. Jag ville så gärna sova där men fick inte det.

Något skumt tycker jag är att varje morgon har pappa sagt till mamma att : Varför har inte Hasna besökt mig? Alla har varit här förutom hon, var är hon? Fastän jag är där varje dag. Min morbror sa att han känner något speciellt för mig eftersom jag alltid varit hans lilla flicka, så han vill att jag alltid ska vara där.

Där har ni det, ni som inte vet. Man mår skit av det.