Åt middag med mamma precis, vi hade ett långt prat om deprission och sorg. Och hur misslyckat mina syskon "döljer" att de mår bra, de stressar allt mer och de försöker sysselsätta sig med nya saker mer än förr. Man genomskådar dem direkt. Det är inte fel att visa att man mår dåligt, det är inte fel att visa hur man känner. Jag sörjer än idag men inte med tårar, även om jag fortfarande är rätt sårbar. Inget ska komma åt mig, jag visar inte omgivningen hur ledsen jag är men jag talar om det. Tankarna hjälper inte alltid en.