Hur kommer det sig att jag klarade mig genom högstadiet utan att plugga men ha så bra resultat? Nu kämpar jag mer än någonsin, men det verkar bara som om jag blir mer nedgrävd i skoluppgifter. Varför ska gymnasiet vara en stor press? Man tar sitt egna ansvar, ingen lärare ser efter det man missat, man får inte ha ig på något av sina prov, då blir det ig i hela kursen även om det bara är en liten sak man missat. Orättvisor sker hela tiden, och dem som vågar stå upp bland främlingar, blir dem som lärarna ger toppbetyg till.

Jag har bestämt mig att hålla mig på G - VG nivå. Eftersom det inte krävs jättehöga betyg i högskolan som jag vill gå i. Jag tycker att det är bra att jag redan bestämt mig, visst är jag 16 år, men jag har ett visst mål. Jag vet att jag inte är vilse. Jag vill förmedla och lära ut, på det sättet som jag själv velat ta lära av.

Det gäller att man antecknar varenda ord som kommer ut ur lärarens mun, för i efterhand säger dem alltid att de tidigare tagit upp det och att man måste vara på hugget. Personligen tycker jag att gymnasiet är rena rama helvetet eftersom exakt allt är nytt för en. Miljön, människorna, lärarna, skolsystemet, lärandet. Men jag hoppas verkligen det smälter in till 2an, för annars hade jag tänkt byta skola, för jag vill verkligen lämna allt dåligt bakom mig. Fegt men det är mitt sätt att ta tag i det. Jag varken vill eller orkar vara den som är bäst bland alla, jag gillar att vara bland normen.