Don't kiss and tell!

Hemligheter.  Privata ensaker.
Man avslöjar det för dem man tror man litar på. Men vem kan man lita på? Jag skrattar över vad för skitsnack som rör sig i samhället. Finns inget som heter "vår hemlighet" och bästa vänner? Alla läcker och det är alltid lika kul att se på när en vänskap sakta går i ruiner. Jag har vuxit, jag har lärt mig att hålla saker för mig själv, hur mycket jag än vill berätta för någon annan. Det finns ingen som vet allt, för när jag givit mitt ord på att vara tyst, så får verkligen ingen veta ett ord.

Jag har dem som jag litar på, och det har tagit mig år att börja göra det, för det är ingen lek. Vekligen inte. Den jag känt kortast tid som jag litar på är Andreas, inte för att jag är tillsammans med honom, utan flör att vi var riktigt nära vänner innan vi blev ett. Jag säger aldrig mer än nödvändigt, om jag ska berätta något för någon, och det räcker gott och väl för mig!

Tycker det är sanslöst hur det finns sånna som har enligt sig bästa vän, och berättar allt för denne. Det vidarebefodras till lyssnarens pålitliga vän, och så vidare. Jag vet mer än vad jag behöver veta egentligen, för jag ser saker och uppfattar händelser direkt.

Är du verkligen en trogen vän som håller allt?
Kan du förtränga något som du gärna vill avslöja?
Är bördan för stor att bära själv kanske?

Don't kiss and tell, även om det kostar dig mycket, det ligger något i det.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

.

RSS 2.0