Pratade med mamma nyss om Idrottsgalan som sänds på SVT1 just nu, och kom in på då jag och pappa var på GE:galan. Det var år 2000 i Globen, pappa satt med sina arbetskamrater och jag en bit bort. När vi skulle hem gick jag ut ur en annan utgång och kom bort bland allt folk, och han gick runt i cirklar och ropade efter mig av oro. När vi möttes pussade han på mig och höll mig hårt om handen, så jag visste att jag inte skulle komma bort igen.

En annan gång var när vi var ute vid Slussen hamnen, vi älskade att gå runt där och äta på våra remmar och ta kort, och be främlingar fota oss. När det började bli sent och vi skulle gå hem, så gick vi ner till tåg perrongen där Norsborg tåget åker. Det var folk som precis hade stigit av tåget, och då kom jag bort igen. Jag trodde pappa hoppade på tåget så jag sprang in, jag letade i vagnen och i den andra. Folk tittade på mig väldigt konstigt. En liten flicka ensam på kvällen. Som tur var det vakter i tåget som jag gick till och berättade historian. Vi klev av i Hornstull där de ringde någon, som pratade ut i megafonerna i Slussen att en liten flicka vid namnet Hasna var och väntade på sin pappa i Hornstull. Pappa förstod i stora drag vad han hört och tog första tåget till Hornstull där jag sprang gråtandes mot honom. När vi åkte hem bad han mig svära att inte berätta för mamma, och det hade jag inga problem att göra, för jag och pappa var bästa vänner!

Anledning är att han har tappat bort mina syskon flera gånger och ville inte verka ansvarslös inför mamma, vilken smarting! Jag berättade inte förens nu om att jag blev bort tappad i Slussen, och att jag svurit på att inte berätta. Mamma skrattade bara och berättade om pappas alla misstag.