På onsdag åker Andreas till Barcelona, och på fredag åker jag till Mallorca. Väldigt timat att vi åker nästan samtidigt, men jag börjar känna hur ångesten stiger över mig. Nu är han på bal och vi har inte pratat på ett par timmar, det känns så tomt så det inte är sant! Jag minns alla gånger jag blivit ledsen när han åkt bort, sist grät jag hela dagen utan att passera överdrift. En sån stor inverkan har han på mitt liv.. Något lite mer positivt är att jag också åker bort, men man känner ändå halvan som saknas och det vrids till i hjärtat.


Att jag älskar honom är en självklarhet, att jag inte klarar mig utan honom är ett faktum.
Jag klarar mig inte utan dig älskling, du är allt.