Satt vid matbordet med mamma och då hon frågade om jag minns vad som hände vid detta tillfälle för 4 år sedan. Jag nekade och då sa hon, det var då jag och din pappa firade 20 år gifta. Jag visste inte vad jag skulle säga, så det blev ett aha.. okej. Då sa hon men den dagen var igår, och jag hade ingen lust att jobba så jag tog ledigt. Du gör vad som än känns bäst svarade jag. Har märkt att jag har så himla svårt att få fram ord om pappa med familjen, för jag är rädd att de ska känna sorg.

Hur känner man sig när man delat sitt liv med någon, lagt sin framtid i händerna på personen, men sen att den försvinner, och man blir ensam, hur känner man sig?