Tja!

När jag var framme i Centralen 18:00, såg jag genast söta varelsen på plattan som stod ensam och väntade på mig.

Hon var orolig över att inte känna igen mig, och det gjorde hon inte heller. Men jag glömmer aldrig bort en väns ansikte, så jag smög bakom henne och kramade om henne. Hon vände sig om och tjöt av glädje, hon kramade om mig hårt, släppte taget och såg på mig, men kramade hårt om mig igen efter det. En sånn härlig, men samtidigt underlig känsla :) Jag var jättenervös innan, men alla bitar föll på plats när jag såg henne, hur kunde jag vara nervös över att se någon som jag spenderat nästan hela min barndom med? Vi började prata och ta igen massa saker med det samma. Vi mötte Baran, Cristian och Nian efter ett tag. Sedan promenerade vi till Café 60 och köpte massa gott och satte oss i ett hörn och pratade på. Det kändes så bra, vi tre precis som när vi var 6 år upp till 6an. Sjukt trevligt.

Vi kom inte iväg därifrån förän strax innan 10, tiden bara rann iväg.
Vi gav varann ett löfte om att ses igen inom en snar framtid, det ska vi.