Dagarna därpå ville han ses hela tiden.
Även när det spöregnade, sågs vi, och promenerade runt vid Sätra badet, och satt vid vattnet och kramades. Vi kunde sitta tysta hur länge som helst, bara sitta vid vattnet där han höll om mig, och njuta av läget. En dag när vi satt vid vattnet mittemot varandra. Kramade han om mig jättehårt, som ledde till att vi var tätt inpå varann. Då pussade han mig sakta på min hals, och på halva läpparna/kinden. Dum som jag var frågade jag vad han höll på med? (Jag ville givetvis att han skulle fortsätta) Då drog han chockat bort sina läppar från mig, och sa bara att han pussade på min kind. (I efterhand sa han att han trodde att jag inte ville att han kom nära mig). Snacka om missförstånd..

Den kvällen var den sista på länge som vi sågs.
Han skulle åka till Kreta tidigt dagen därpå. Vi tog ett långt farväl. Minns även att han innan planet lyfte, att han aldrig släpper taget om mig, och att han älskade mig. Min saknad var så otroligt stor, kände verkligen ett tomt hål i hjärtat, och jag fick ett erbjudande om att åka till Tyskland med Mamma, 2 kusiner, som jag snabbt godtog, då jag bara ville iväg så fort som möjligt. Trodde vi skulle åka max 2 dagar efter att jag velat åka. Men det blev några timmar efter att Andreas plan landat i Sverige. Dålig tajming, hade världens ångest. Resan var hur rolig som helst. Men jag spenderade flera timmar vid datan, för att prata med honom. Min kusin sa även i efterhand, att han var allt jag pratade om under hela resan. Gick även in till alla kosmetika butiker och sprayade hans goda parfym.

Dagen jag skulle hem var en pirrande känsla.
Jag visste att jag skulle få träffa honom igen efter 3 veckors saknad, han likaså..

Tyskland 07