06.00

Ett ljus i ögonen och röster som ropar : upp med händerna.

Reagerar knappt, vänder mig om och försöker somna om. "UPP MED HÄNDERNA!" ropar de igen. Allt jag ser är ficklampor mot oss och flera huvuden vid dörren. Tror det är en dröm och ställer upp händerna. Ingenting händer på sekunder, och jag svarar -gör något då? sedan fäller jag ner armarna och det svartnar till. Handklovar, främmande människor, mammas skrik och hjärtklappningar. For upp ur sängen och sprang ut i hallen och frågade vad som pågick. Har nog aldrig känt mig så kränkt och liten förr, ingen såg en, ingen svarade. Vi fick stå kvar i köket medan de våldtog vårt hem. De fick inte röra mina saker, det visste jag och såg till att det blev så, gled ifrån den ena och drog i den andra och bad denne genast att sluta snoka bland mina saker.

 

Gick förtvivlad till skolan klockan 7 där en tjejkompis mötte mig. Rösten darrade, pupillerna var vidgade. Sakta men säkert fick jag fram alla ord. Stod i skolans skolgård tillsammans med henne och grät hjärtat ur oss. Förvirrade lärare och vänner försökte misslyckat få ett svar på vad som stod fel. Deras vänner hade samlats för att visa stöd, kramade om och sa stöttande ord. Kunde inte stanna kvar så jag gick hem igen. Handklovar igen. NEJ. Otrevliga människor som rev ner allt på hyllor och behandlade oss som luft. En sjuk pappa och en törstig bror brydde de sig inte om. Vad jag än sa och hur mycket jag än käftade emot så hjälpte det inte, fick bara arga blickar tillbaka och bestämda röster som sa att jag skulle vara tyst. Sen var dom borta.

 

De lämnade ett slukhål som var omöjlig att ta sig ur. En krossad mamma och förvirrad pappa, och så jag. Vi sa ingenting till varandra på minst en timme. Men sedan började kampen, advokater. Mina föräldrar tvingade mig till skolan, där jag inte behövde gå på lektioner utan satt i rasthallen och sällskapades av vänner och älskade. Resten av dagen var som ett töcken. All ilska riktades mot mig. Var ute i en timme och pratade ut med vänner och Andreas, fick inte mer tid.

 

5 år sen.

Det försvinner aldrig ur näthinnan.